Jag blir deprimerad när jag tänker på hur denna "perfekta" sommaren kommer att bli... Allt det där med att rida till havet, hoppa terrängbana i skogen och rejsa på ängarna... Tänk om Moje inte ens är frisk då? Tänk om vi knappt kan rida honom? Och när jag är med mina kompisar i stallet, som säger ska vi rida ut och galoppera i skogen och på slingan? Mitt svar blir alltid nej nuförtiden, jag vill kunna rida tillsammans med alla andra och ha det roligt! Visst, det är alltid mysigt att vara med Moje, men man vill kunna rida ordentligt också...
Tänk om han inte blir bra? Jag orkar inte, snälla bli frisk älskling<3